Natten är dagens mor

Norén på Stadsteatern. En lång stark kväll med både "Natten är dagens mor" och "Kaos är granne med gud". Närmare fem timmars teater. Det är de två första delarna i trilogin som slutar med "Modet att döda". Det är förmodligen något av det bästa som skrivit för den svenska scenen. Dramatik som kommer att leva länge. Och det ger en särskild insikt att se dessa båda pjäser tillsammans. Och att återbekanta sig med dem innebär att se dem i ett nytt ljus.
När jag såg dem de första gångerna på 1980-talet var Norén inte helt politiskt accepterad i mina vänsterkretsar. Han sysslade ju gudbevars med "den borgerliga familjen". Han ansågs svår, och inte uppbygglig, så att säga. Men pjäserna påverkade i alla som såg dem något oerhört, igen kunde riktigt värja sig för deras uppriktighet och ärlighet. Det var TV-teatern på den tiden som fick mig att fastna framför TVn. Tack och lov för TV-dramatiken. Vad har inte SVT gjort för att sprida kulturen i vårt land! Och en kväll åkte jag från Lund till Malmö för att se "Natten" på Malmö stadsteater. En av få gånger jag fann mödan värd att åka till Malmö, för övrigt.
När jag nu återser dessa pjäser är det allmängiltigheten som slår mej. I centrum finns ju den alkoholiserade fadern vars missbruk blir en förbannelse för alla familjemedlemmar. En del av hustrun och de två sönerna dör i kung alkohols skugga. Spriten är en förrädisk vän som befrämjar sveket, lögnen, självbedrägeriet och skapar en ständigt malande oro för när och var flaskan ska komma fram ur hörnet, och rädsla för vilka galenskaper och infall den kommer att producera. Den är trygghetens fiende. Den dödar kärleken. Gröper ur omgivningen och alla närstående inifrån.
Och en annan sak. Norén är inte opolitiskt som många trodde förr i tiden. Många av hans senare projekt visar ju detta. 2xNorén Terminal 4 och Terminal 8 som även nu går på Stadsteatern är som att sticka ner temperaturmätaren i 2000-talets tidsanda. För att bara ta ett exempel. Och den yngste sonens homosexualitet i trilogin är i dag kanske inte så uppseendeväckande. Men när pjäsen skrevs och sattes upp de första gångerna var Sverige ett annat land.