Fransk väntan 3

Andra omgången i det franska presidentvalet i dag. Allt talar för att högerns Niclas Sarkozy kommer att få en betryggande majoritet. Ségolène Royal har strävat i uppförsbacke under hela presidentvalskampanjen. Förvisso finns det ett moment av osäkerhet som i alla val. Le Pen har uppmanat sina väljare att lägga ner sina röster. Oklart är också hur många av François Bayrous väljare som gör samma sak. Och hur många som går till vänster respektive höger. Antalet blanka röster väntas bli mycket stort. Men allt talar för ännu en smärtsam förlust för vänstern.
För knappt ett år sedan när Royal besökte Sverige och talade på socialdemokraternas ekonomiska seminairum under Almedalsveckan betraktades hon som favorit och opinionsmätningarna gav henne över 60 procents stöd bland de franska väljarna. Där hyllades hon som en typ av fransk politiker, mindre arrogant och dialogisk än vi är vana vid från det hållet. Varför gick det snett, vilket allt tyder på just nu? Det är nog en fråga som kommer att sätta igång en omfattande diskussion på vänsterkanten i Frankrike efter dagens val. Kommer socialistpartiet att överleva, eller väntar nya partikonstellationer som kan bryta vänsterns politiska utanförskap? Var detta sista försöket att på mitterandskt maner samla vänstersympatisörerna?
Med Sarkozy väntar en mer marknadsliberal ekonomisk politik. Är han Frankrikes svar på Margaret Thatcher, som kommer att bryta upp från den franska statsdirigismen? Att Frankrikes ekonomi behöver reformeras är alla överens om. Frågan är i vilken riktning. Mot den anglosaxiska mer fria kapitalismen eller i skandinavisk riktning med mer av sociala skyddsnät?
Frankrike är ett land med ett tungt kulturellt och imperiellt arv. Landet vill således fortfarande spela en stor roll i den internationella politiken. Det är också skälet till att Frankrike ofta hamnar på kollisionskurs med USA. Det är på sätt vis fråga om två länder med universella föreställningar om hur världen borde gestalta sig, antingen enligt den amerikanska frihetsvisionen eller utifrån den franska kulturen och med den franska revolutionens värdeord som ledstjärna. Konflikten med USA har också sina rötter i händelserna under andra världskriget. Gaullismen har länge odlat denna spänning och ständigt markerat ett oberoende gentemot USA. Sarkozy sticker även här ut. Han är mer proamerikansk än sina företrädare på högerkanten.
Frankrike står i dag vid ett vägval. För vänstern lär en smärtsam omprövning och en lång period av hårda konflikter vänta.