Vänsterns eviga vägval
Jag erkänner att jag välkomnande bildandet VägVal Vänster. Visserligen har jag inga kopplingar till vänsterpartiet eller vänsterpartiet kommunisterna som det en gång hette. Däremot tror jag att ett vänstersocialistiskt alternativ till vänster om socialdemokratin borde kunna spela en vitaliserande roll i svensk politisk debatt. Och utvecklingen inom vänsterpartiet har därvidlag gett anledning till oro. Snarare än att utveckla en vänstersocialistisk profil har partiet återvänt till sina kommunistiska rötter. Den vaga förnyelsevänster som finns (eller fanns) inom vänsterpartiet har uppenbarligen marginaliserats. En hel del av dessa har lämnat vänsterpartiet, gått med i fi, miljöpartiet, socialdemokraterna eller satsat på att bilda nya konstellationer på vänsterkanten, i form av lokala vänsterpartier eller vänsterdemokraterna som har nationella pretentioner.
VäVal Vänster har inte riktigt blivit vad inititativtagarna hoppades på. Redan från början var syftet en smula otydligt. Var det hela något som skulle rymmas inom vänsterpartiet? Eller var det ett forum för vänstern i bred mening? Eller ett embryo till ett nytt parti? Det blev inte riktigt varken det ena, det andra eller det tredje. Och nu diskuteras vad som som ska hända med VägVal Vänster.
Uppenbarligen förs inom VägVal Vänster en debatt om att bilda någon slags "vänsterfederation". Tanken är kanske inte så dum. Om detta skulle vara början på bildandet av ett nytt parti är dock något oklart. Även om det antydningingsvis kan anas mellan rader.
Jag läser en motion författad av Anders Rosén. Den blandar korten på ett nytt sätt. Men är på många sätt märklig i sina allt för enkla schabloner. Som att klassröstandet är på "stark tillbakagång". En betydande överdrift! Motionen är hovsam mot många rörelser på vänsterkanten men vad gäller socialdemokratin haglar de vänsteristiska invektiven från anno dazumal. Det heter att socialdemokraterna låter "storkapitalets makt" bestå orubbat. Vidare hävdas att "rörelsesocialisterna" inom socialdemokratin inte har något större inflytande. Och trots alla sossar som slåss för feminism, antirasism och "grönt folkhem" så tvingas alla dessa goda socialdemokrater till slut retirera "för betong- och gråsossar".
Vänstern utanför och bredvid socialdemokratin har alltid haft ett problematiskt sossekomplex. Detta verkar seglivat. Ja, i varje fall mycket segt. Kanske handlar mycket i hela denna historia om just socialdemokratin. Och att allt vackert tal om en vänsterfederation ska innehålla det mesta utom det största vänsterpartiet. Vilket lämnar ganska lite kvar för en federation.
VäVal Vänster har inte riktigt blivit vad inititativtagarna hoppades på. Redan från början var syftet en smula otydligt. Var det hela något som skulle rymmas inom vänsterpartiet? Eller var det ett forum för vänstern i bred mening? Eller ett embryo till ett nytt parti? Det blev inte riktigt varken det ena, det andra eller det tredje. Och nu diskuteras vad som som ska hända med VägVal Vänster.
Uppenbarligen förs inom VägVal Vänster en debatt om att bilda någon slags "vänsterfederation". Tanken är kanske inte så dum. Om detta skulle vara början på bildandet av ett nytt parti är dock något oklart. Även om det antydningingsvis kan anas mellan rader.
Jag läser en motion författad av Anders Rosén. Den blandar korten på ett nytt sätt. Men är på många sätt märklig i sina allt för enkla schabloner. Som att klassröstandet är på "stark tillbakagång". En betydande överdrift! Motionen är hovsam mot många rörelser på vänsterkanten men vad gäller socialdemokratin haglar de vänsteristiska invektiven från anno dazumal. Det heter att socialdemokraterna låter "storkapitalets makt" bestå orubbat. Vidare hävdas att "rörelsesocialisterna" inom socialdemokratin inte har något större inflytande. Och trots alla sossar som slåss för feminism, antirasism och "grönt folkhem" så tvingas alla dessa goda socialdemokrater till slut retirera "för betong- och gråsossar".
Vänstern utanför och bredvid socialdemokratin har alltid haft ett problematiskt sossekomplex. Detta verkar seglivat. Ja, i varje fall mycket segt. Kanske handlar mycket i hela denna historia om just socialdemokratin. Och att allt vackert tal om en vänsterfederation ska innehålla det mesta utom det största vänsterpartiet. Vilket lämnar ganska lite kvar för en federation.
posted by Håkan A Bengtsson at 1:49 em
6 Comments:
Tänkvärt och kritiskt om "Vägval Vänster". Men jag måste säga att du lite okritiskt har köpt borgerlig medias högst tveksamma verklighetsbeskrivning av det "kommunistiska" Vänsterpartiet, och de "frihetliga" inom Vägval Vänster och Vänsterdemokraterna (VD). VD är ju närmast ett skämt, som politiskt parti, som ju faktiskt fick färre röster än Kalle Anka-partiet i valet 2006! Alltså c. a. 50 röster över riket. Varken VD eller VV är seriösa politiska alternativ, och har ingen starkare folklig förankring. Och kommer knappast att få det heller. De är alldeles för homogena och svaga krafter, en slags desillusionerad liberal medelklassvänster, med få invandrare och ungdomar. Titta var invandrarna och ungdomarna inom vänstern finns - ja inte är det inom VD och VV iallafall!
Göran Greider kritiserade VV mycket träffande som "luggslitna civilsamhällesutopister", vilket jag tycker var oerhört adekvat. Det är en hukande, rädd vänster som inte vågar utmana det borgerliga etablissemanget, av rädsla för att bli kallade "kommunister" eller "traditionalister". Det utmärkta (och finansierade!) förslaget från "traditionalisterna" i Vänsterpartiet med Ohly i spetsen om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor döms ut som "kommunism", "vansinne" och "fullständigt orealistiskt", trots att det är ett av de bästa och mest offensiva vänsterförslagen på länge! Ett förslag som många sossar också stödjer, och som är nationalekonomiskt vettigt och rationellt.
Det borgerliga mediadrevet mot Ohly och V, och uppblåsandet av marginella smågrupper som VV och VD säger mer om massmedias högervridning och hetsen mot allt som befinner sig till vänster om den liberala mittfåran, än det säger någonting om vänsterns hälsotillstånd i Sverige eller något slags "kommunistiskt återtåg".
jo vi är ett alternativ! och vi ställde inte upp i valet för att vinna,utanför att vi i feb hade sagt vi skulle det sen att 2 personer försökte förstöra det är bara att beklaga. vi fick faktiskt 85 röster(inte 50).
Vänsterparti är idag mer kommuniskt än sovjet! du kan inte påstå nåt annat,V har rensat ut alla som inte dansar efter partiledningens pipa! och vi har både ungdomar och invandrare i Vd Tex 2 ungdomar som har kommunala uppdrag på orust, o nu även i kramfors har vi en ungdom som gått med i Vd. vägval vänster var en besvikelse ja, det kan jag hålla med om. Vd är framtiden, det tar tid o bygga nåt nytt, dom partier som vi har idag har funnits i cirka 100 år!
Jonas
styrelseledamot
Vd
Jag vill inte uttala mig om de interna diskussionerna inom Vänsterpartiet, Vänsterdemokraterna eller Vägval vänster. Jag tror dock att alla partier måste respektera minoriteter och vill ett parti blir stort och starkt måste det alltid vara en allians av olika perspektiv och åsiktsströmningar. Detta har alltid varit den kommunistiska vänsterns dilemma, man har uteslutit eller exkommunicerat de oliktänkande. Vänsterns sjuka är att ständigt utdefinera de som tänker fel eller som inte är tillräckligt rättrogna. Att exempelvis hävda att de som driver frågor som rör det civila samhället som mer eller mindre borgerliga fortsätter att traska i dessa tragiska fotspår. De leder till sekterismens återvändsgränd. Där har vänstern utanför socialdemokratin alltför länge odlat sitt sossekomplex.
För att ge lite mer perspektiv något som slog mig när jag tog över som ordförande för VD hur många som skrev in och sade att detta var något som dom väntat på. Och att i de kontakter som förekom med partiaktiva landet runt många även kom från s och fp. Det fanns med andra ord ett stort intresse för ett nytt parti från många håll.
2 saker fick projektet att kantra. Valmyndighetens nej till partinamnet och att alla de med politisk erfarenhet lämnade efter årsmötets beslut att delta i valet.
Valresultatet. Att VD fick några röster överhuvudtaget ser jag som en framgång för ett parti som inledde sin valkampanj 2 månader innan valet med några tusen i kassan och en helt oerfaren styrelse.
En annan fråga man kan ställa sig är var finns den aktiva oppositionen och den orädda kritiken mot regeringens politik idag från den etablerade vänstern. Varför står inte ohly och leder en visselpips demonstration utanför rosenbad. Varför inte med alla lagliga medel som finns arbeta mot regerings politik? Även s och lo tvingades mer eller mindre ut att protestera mot förändringar i a-kassan. Eller har s och v inte upptäckt att dom är i opposition?
Vad som behövs inom vänster är en förnyelse både av sättet att arbete, de ideologiska värderingarna och inte minst viljan att återigen stå för en relevant samhällskritik. En demokratiskt, icke hierarkisk struktur där den aktiva medlemmens engagemang är drivande hoppas jag kan vara VDs bidrag till svensk politik till vänster om inte annat.
Claes Krantz
Hej Håkan! Dina kommentarer skulle vara mycket intressanta att lägga upp på Vägval Vänsters hemsida. Går det för sig? Allt gott! /Jimmy
Hej, det går för sig!
Håkan A
Skicka en kommentar
<< Home