Fotbollsvåldet 2

Jag vet inte riktigt vad som är värst. Matchen på Parken i Köpenhamn kommer att leva vidare i vårt medvetande under lång tid framöver. Jag tänker inte bara på den 29 årige dansk (bosatt i Sverige) som sprang in på planen och attackerade den tyske domaren. Han hade druckit mellan 15 - 20 öl. Själv skulle jag inte kunna stå på benen efter en så omfattande ölkonsumtion. En match i Danmark klockan 20.00 en lördagskväll bjuder liksom in till den typen av aktiviteter. Jag tänker lika mycket på Christian Poulsens knytnäve i magen på Markus Rosenberg. Dessa två händelser kan inte avskiljas från varandra. Ja, vilken är relationen mellan brutaliteten och kampmentaliteten och stridskulturen inom fotbollen på själva planen och det våld som sker på läktarna och utanför fotbollsarenorna? Jag tror att allt detta hänger ihop. De är inflätade i varandra. Fotbollen har i vid mening har ett ansvar för allt det som händer i anslutning till matcherna. Klubbar och landslag tjänar pengar på publiken och ölförsäljningen. Och lever på den enorma mediala exponering som fotbollen får i dag. I någon mening är det verbala våld som förekommer i dagens sportjournalistik en del av problemet. Även på sportsidorna finns ett stort mått av brutalisering. Därför är det så typiskt att journalisterna talar om den unge dansk som sprang in på på planen som "idioten". Som om problemet vore en enskild överförfriskad dansk. Det är att ge sig på symptomet. Själv är medierna en del av problemet. Därför var domarens beslut att avbryta matchen så rätt. Signalen var tydlig. Hit men inte längre. Nu räcker det. Frågan är om signalen når fram.