Anders E Borgs värld
Jag ser Anders E Borg paradera på väg till Sveriges riksdag. Han verkar njuta av situationen. Själv kan jag inte skaka av mej bilderna av honom från början av 1990-talet. Då var han en hyperbegåvad moderat studentpolitiker som mer var intresserad av idéer än av praktisk politik. Han var som det hette libertarian. Jag tar fram två titlar från den här tiden ur bokhyllan. Den lilla skriften ”Generell välfärdspolitik – bara ett magiskt ord?” var kritisk till den etablerade svenska välfärdsmodellen. Utgiven av Timbro förstås. ”Förmyndieriets teori – en kritik av public service-ideologin” (även den på Timbro) presenterade argumenten för den kommersiella radion och skisserade det auktionsförfarande som den borgerliga regeringen etablerade under regeringsperioden 1991 till 1994 då Borg för övrigt jobbade i statsrådsberedningen.
Mycket har hänt sedan dess. Borg har blivit en mer pragmatisk person. Men den pojkaktiga inställningen till samhället och de stora teorierna består. Den moderata politiken har bäddats in av gamla socialdemokratiska honnörsord som full sysselsättning, den svenska modellen och arbetslinjen.
Det är emellertid ett slags nyspråk. Innehållet är nämligen ett annat. Arbetsmarknadspolitiken utformas utifrån en teoretisk föreställning om hur arbetsmarknaden fungerar. Den är mer ekonomistisk, eller stödd på vissa idéer inom nationalekonomin (många ekonomer köper den inte), inte av erfarenheter av hur den fungerar i verkligheten. Alla invändningarna mot politiken motiveras med det högre syftet att arbetsutbudet ska öka. Det är i grunden en mycket förenklad ekonomisk föreställning om människors beteenden som idag styr arbetsmarknadspolitiken. Det är individerna som ska sättas åt. Som nu senast de deltidsanställda. Inte företagen som ska tvingas erbjuda fler heltidsanställningar.
Vi är inne i ett gigantiskt samhällsprojekt signerat en enda person: Anders E Borg.
Nationalekonomerna och de ekonomiska teknokraterna styr i dag utformningen av den borgerliga regeringens politik. En gång fanns en balans mellan olika vetenskapliga föreställningar inom politiken och mellan olika departement i regeringskansliet. Även om jag inte delar Mikael Odenbergs hållning till försvaret var hans skäl för sin avgång faktiskt intressant, nämligen att det i dag är finansdepartementet som utformar all politik.
I grunden är det kanske inte så mycket som hänt sedan början av 1990-talet. Anders E Borg är mindre nyliberal i retorisk bemärkelse. Annars har inte så mycket förändrats sedan anno dazumal. Trosvissheten är densamma. Liksom då har Anders E Borg läst sig fram till en sammanhållen modell. Och på sitt skrivbord har han skisserat en lösning.
Precis som uppfinnaren i den klassiska svenska TV-serien Lorry borde någon upplysa Anders E Borg om ett och annat.
Så att han kan säga: Tänkte inte på det!
Och: "Hejdå!"
Mycket har hänt sedan dess. Borg har blivit en mer pragmatisk person. Men den pojkaktiga inställningen till samhället och de stora teorierna består. Den moderata politiken har bäddats in av gamla socialdemokratiska honnörsord som full sysselsättning, den svenska modellen och arbetslinjen.
Det är emellertid ett slags nyspråk. Innehållet är nämligen ett annat. Arbetsmarknadspolitiken utformas utifrån en teoretisk föreställning om hur arbetsmarknaden fungerar. Den är mer ekonomistisk, eller stödd på vissa idéer inom nationalekonomin (många ekonomer köper den inte), inte av erfarenheter av hur den fungerar i verkligheten. Alla invändningarna mot politiken motiveras med det högre syftet att arbetsutbudet ska öka. Det är i grunden en mycket förenklad ekonomisk föreställning om människors beteenden som idag styr arbetsmarknadspolitiken. Det är individerna som ska sättas åt. Som nu senast de deltidsanställda. Inte företagen som ska tvingas erbjuda fler heltidsanställningar.
Vi är inne i ett gigantiskt samhällsprojekt signerat en enda person: Anders E Borg.
Nationalekonomerna och de ekonomiska teknokraterna styr i dag utformningen av den borgerliga regeringens politik. En gång fanns en balans mellan olika vetenskapliga föreställningar inom politiken och mellan olika departement i regeringskansliet. Även om jag inte delar Mikael Odenbergs hållning till försvaret var hans skäl för sin avgång faktiskt intressant, nämligen att det i dag är finansdepartementet som utformar all politik.
I grunden är det kanske inte så mycket som hänt sedan början av 1990-talet. Anders E Borg är mindre nyliberal i retorisk bemärkelse. Annars har inte så mycket förändrats sedan anno dazumal. Trosvissheten är densamma. Liksom då har Anders E Borg läst sig fram till en sammanhållen modell. Och på sitt skrivbord har han skisserat en lösning.
Precis som uppfinnaren i den klassiska svenska TV-serien Lorry borde någon upplysa Anders E Borg om ett och annat.
Så att han kan säga: Tänkte inte på det!
Och: "Hejdå!"
posted by Håkan A Bengtsson at 2:37 em
2 Comments:
Hej!
Anders E Borg och Sven-Otto Littorin lutade sig mot ekonomisk forskning n�r regeringen beslutade om s�nkta ers�ttningniv�er i a-kassan (dec-07). Borg och Littorin h�nvisade till professor Lars Calmfors utredningar och internationell ekonomisk.- forskning.
Jag har inte s�tt till n�gra forskningsrapporter p� bordet.
Det finns samh�llsvetenskaplig forskning som pekar i annan riktning bl a stressforskning vid Karolinska institutet med professor emeritus Lennart Levi och hans forskarkollegor.
Levi som blev invald i riksdagen valet 2006 p� center b�nken, �ldst ledmoten, 76+.
Vad anser Lennart Levi om Borgs h�stbudget med ytterligare 2 karensdagar, totalt 7 dagar f�r att erh�lla a-kassa?
P.S. A-kassan utbetalas endast m�ndagar tom fredagar ej l�rdag och s�ndagar.
Jag anser att svag ekonomi ger upphov till ekonomisk stress.
H�lsningar
Rustan Rydman
Regeringens politik är starkt präglad av en ekonomistisk eller om man så vill nationalekonomisk hegemoni. Den har visst fog för sig. Men om andra perspektiv och vetenskaper förs åt sidan blir balansen galen.
Skicka en kommentar
<< Home