Ovanligt korkat i DN
Det har uppkommit en diskussion angående vem som ska debattera med vem. Mona Sahlin ville inte ställa upp och debattera med integrationsminister Sabuni i Uppdrag Granskning. Detta kan man ha synpunkter på i och för sig. Men upprördheten är en smula märklig. I en demokrati kan rimligtvis ingen tvinga någon att diskutera men någon. Och medierna kan inte på eget bevåg ställa villkoren. Detta är alltid en förhandlingsfråga.
Om detta skriver Hanne Kjöller på DNs ledarsida (15/9). Hon menar att det kan finnas två förklaringar till att Sahlin hellre vill debattera med Fredrik Reinfeldt:
"Antingen inser Sahlin hur blek hon skulle blivit bredvid Sabuni och att den överklasstrumma hon hamrade på i Fittja studsar tillbaka på henne själv om motståndet inte symboliseras av en vit man frå en lågskattekommun.
Eller så är det ett uttryck för den rubbade självbild ledande socialdemokrater då och då ger uttryck för. Ledaren för det socialdemokratiska partiet har på något vis statsministerrang även när någon annan vunnit valet."
Till detta kan följande tillfogas:
Frågan om vem som ska debattera med vem är en del av det politiska spelet.
I valrörelsen vägrade Fredrik Reinfeldt debattera med Mona Sahlin. Han skulle bara möta Göran Persson.
Till saken hör också att Sabuni enligt uppgift i medierna ska ha tackat nej till att debattera med riksdagsledamoten Luciano Astudillo (s) och Kurdo Baksi.
Detta framkommer förstås inte i Hanne Kjöllers ledarstick.
Det hela är helt enkelt ovanligt korkat. Ett slags degeneringen av ledarsideskulturen och brutalisering av det politiska samtalet.
Om detta skriver Hanne Kjöller på DNs ledarsida (15/9). Hon menar att det kan finnas två förklaringar till att Sahlin hellre vill debattera med Fredrik Reinfeldt:
"Antingen inser Sahlin hur blek hon skulle blivit bredvid Sabuni och att den överklasstrumma hon hamrade på i Fittja studsar tillbaka på henne själv om motståndet inte symboliseras av en vit man frå en lågskattekommun.
Eller så är det ett uttryck för den rubbade självbild ledande socialdemokrater då och då ger uttryck för. Ledaren för det socialdemokratiska partiet har på något vis statsministerrang även när någon annan vunnit valet."
Till detta kan följande tillfogas:
Frågan om vem som ska debattera med vem är en del av det politiska spelet.
I valrörelsen vägrade Fredrik Reinfeldt debattera med Mona Sahlin. Han skulle bara möta Göran Persson.
Till saken hör också att Sabuni enligt uppgift i medierna ska ha tackat nej till att debattera med riksdagsledamoten Luciano Astudillo (s) och Kurdo Baksi.
Detta framkommer förstås inte i Hanne Kjöllers ledarstick.
Det hela är helt enkelt ovanligt korkat. Ett slags degeneringen av ledarsideskulturen och brutalisering av det politiska samtalet.
posted by Håkan A Bengtsson at 6:44 em
2 Comments:
Lite väl stora ord med tanke på vad som framgår här, eller?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=691375
Nja, jag tycker inte det. Men med tanke på följande tycker jag nog inte det. DNs ledarsidan är fläckvis strikt antivänster och antisocialdemokratisk i allt väsentligt. Om denna kritik grundas på osakligheter och fördöljande av viktiga delar av verkligheten blir debatten skruvad. Ja, den leder till en offentlighetens förfall. Därför de hårda orden.
Skicka en kommentar
<< Home