"Monument till den tredje internationalen"

Den ryske konstruktivisten Vladimir Tatlins mest anslående projekt ”Monument till den tredje internationalen” förverkligades aldrig. Modellen presenterades och ritningarna var färdiga att sätta i verket. Det gigantiska tornet skulle bli tre gånger så högt som Eiffeltornet i Paris. Modellen ställdes ut i S:t Petersburg och Moskva 1920. Men mer blev det inte. Nu visas en replik av modellen på den omskrivna utställningen ”From Russia” som täcker fransk och rysk konst mellan 1870 och 1925 på Royal Academy of Arts i London. Egentligen en utställning om en epok som var som ett slags möjligheternas fönster. Som stängdes för åtskilliga decennier av ryska revolutionens omvälvning, av Lenins och Stalins brutala välde.
Meningen var att den tredje kommunistiska internationalen, Kominterns huvudkontor skulle inrymmas i Tatlins monument, det hela är en mycket märklig konstruktion. Där skulle den verkställande makten i den tredje internationalen husera. Ja, hela världskommunismens globala adiminstration. Och från monumentet skulle Kominterns radiostations etervågor sända ut sitt revolutionära budskap över hela världen. Allt medan den kommunistiska apparatens slagord projiceras mot molnen.
Det är lätt att le en smula åt hela detta märkliga projekt. Konstruktivisterna och futuristerna satte med sin vitalitet och livskänsla under några år sin konst i revolutionens tjänst. Innan stalinismen stängde också deras fönster.
Kommunismens är i dag bortsopad från vår del av världen. Tatlins monument förverkligades aldrig. Komintern blev aldrig världskommunismens nav som tänkt var. Egentligen var för övrigt tredje internationalen Sovjetunionens kommunistpartis utrikesdepartement. Bröts sönder i andra världskrigets ragnarök. Kominform som uppstod efter andra världskriget tynade snart bort.
Historiens bokslut är illavarslande nog. Decennier av kommunistisk diktatur slog sönder de demokratiska traditioner som spirade i öst. Det civila samhället kunde inte utvecklas med sina väsentliga byggstenar: fria föreningar, företag och fackföreningar. Efter statens allmakt slår nu pendeln på många håll i de forna kommunistiska länderna mot marknadsliberalism.
Och det mänskliga priset under kommunismen var grymt: det permanenta våldet, rättslösheten, morden och Gulag. Efter valet 2006 fick Forum för levande historia uppdraget att även bedriva upplysning om kommunismens brott mot mänskligheten, efter att tidigare ha ägnat sig åt Förintelsen.
En del vänsterkritiker har höjt ett varnande finger. Staten ska inte ägna sig åt ideologikritik, menar man. Ligger det något lurt i att en borgerlig regering tar detta initiativ? Det var ju en socialdemokratisk regering som började med att belysa Förintelsen genom denna nya myndighet, och nazismen bör väl kategoriseras som en högerideologi! Ligger dolda avsikter bakom allt detta?
Jag tycker nog att ”Forum för levande historia” har hamnat ganska rätt i sin första dokumentation i form av boken ”Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Det är en förfärande skrift som visar vad som faktiskt hände i dessa kommunistiska stater under denna tragiska epok i 1900-talets historia.
Att sprida kunskap om brott mot mänskligheten är att vårda vårt kollektiva historiska minne. Vilket också gör det möjligt för oss att förhindra framtida övergrepp mot människors värdighet i framtiden. Och att identifiera brott mot mänskligheten som begås också här och nu.