Våldet i vår tid

Saker som gör mig upprörd har med det synliga och tydliga våldet att göra. Men också företeelser som innehåller ett slags accepterande av våldskulturer måste granskas. Eller som rentav underblåser våldsverkare. Jag tror vi här har ett större mönster. Ett samhällsproblem. Det sträcker sig från allt från olika så kallade motorcykelgängs brottslighet till fotbollshuliganer. Det finns också en politisk våldsanvändning både på höger och vänsterkanten. En del av detta är gängrelaterat som händelserna på Kungsholmen och i Rödby.
Men fotbollen kommer ofta undan sitt ansvar genom att hävda att det är just ett samhällsproblem.
Och just i dag känns det skönt att inte gå på Råsunda, jag låter årskortet förbli oanvänt en dag som denna. Särskilt efter att ha läst två bra reportage om den så kallade Firman kring AIK i Dagens Nyheters sportbilaga. Det är en skrämmande kartläggning av maffialiknande påtryckningar, våld och hot om våld. Det som upprör mig mest är ett uttalande av AIKs VD Charlie Granfelt: "I valet mellan krig och diplomati väljer i alla fall jag det senare." Tränaren Richard Norlings uttalande i sammanhanget är inget annat än undfallande och djupt upprörande.
Diplomati med grupper eller organisationer som sysslar med hot och våld leder bara till anpassning och förfall. En annan sak som upprör mej var en sammanställning av fotbollsledare och tränare i allsvenskan och superettan som bötfällts av Svenska fotbollsförbundet för osportsligt agerande. Så länge ledare som Håkan Mild i Göteborg, Bo Pettersson i Enköping eller Djurgårdens tränare beter sig så illa kommer problemen aldrig att kunna åtgärdas.
Det är dags för ledarskap. Om inte är det hög tid för mej att sluta gå på fotboll.
Då förlorar ni ett fan som älskar fotboll. Var så säker!