Farväl André Gorz

Häromveckan tog André Gorz sitt liv tillsammans med sin hustru Dorine. De hade träffats som mycket unga och levt tillsammans i nästan 60 år. Parets grannar i den lilla franska byn möttes av en lapp på dörren. Där stod: "Meddela polisen".
Dorine hade varit sjuk i många år. André hade förklarat att han inte kunde tänka sig att leva utan henne. Hans sista bok "Lettre à D. Historie dún amour" var en underbar kärleksförklaring:
"Du har nästan blivit 82 år. (...) Du är fortfarande vacker, graciös och åtråvärd. Vi har nu levt tillsammans i 58 år och jag älskar dej mer än någonsin. Jag blev nyligen förälskad i dej pånytt och bär pånytt inom mej den överväldigande tomhet som bara fylls av din kropp intill min."
André Gorz spelade en viktig roll i den europeiska vänstern under flera decennier. Han tillhörde redaktionen för Sartres tidskrift "Les Temps Modernes" och var en av grundarna av "Le Nouvel Observateur". Gorz var grundläggande läsning för många av oss på den tiden.
Böcker som "Den svåra socialismen" och "Arbetarrörelsen i överflödets samhälle" sökte en radikal position och praktik mellan kommunistisk traditionalism och socialdemokratisk försiktig reformism. Gorz försökte identifiera "strukturreformer" som var realitiska men ändå i sin förlängning förändrade och bröt upp det kapitalistiska systemets maktstrukturer. Målet och medlet var människans frigörelse. Vidgad frihet inte pyramider. André Gorz var om man så vill en frihetlig socialist, självförvaltning en central dimension i hans tänkande, förankrad mer i den tidige Marx än de systembyggande efterföljarnas organisationshierarkier.
Han idéer spelade i slutet av 1970-talet en viktig roll i de politiska diskussionerna kring tidskriften Socialistiskt Forum och för antologin "Det nödvändiga uppbrottet". Och för SSUs självförvaltningsdebatt i början av 1980-talet.
Gorz fortsatta författarskap var obligatorisk läsning. Inte minst skrifterna om politik och ekologi. Vi talar här 1970-tal! Kritiken av "det ekonomiska förnuftet" och hans "farväl till proletariatet" var lästa så här i efterhand oerhört förutseende. Han skrev redan då de centrala analyserna om vänsterns politiska kris i västvärlden.
Ett annat centralt tema var kritiken mot lönearbetet, som rymde samma frihetliga underström som var den röda tråden i hela hans författarskap. Arbetsdelning och förkortad arbetstid var nu möjliga frigörelsereformer. Någonstans här försvann han nog ur mitt fokus. Jag tror inte heller att jag var helt med honom på detta område. Världen förändrades och nya frågor och utmaningar kom på dagordningen. Den nyliberala föreställningsvärlden blåste bort många perspektiv från vårt synfält.
För några år sedan tipsade min gamle vän Lasse Karlsson om en engelsk utgåva av ett antal Gorz-texter: "Capitalism, socialism, ecology". Den översattes aldrig till svenska, som förr i tiden. Och mitt engelska exemplar blev oläst. Nu tittar jag i den. Åren har gått. Som system är socialismen död, skriver han. Som rörelse och organiserad politisk kraft, är den på "sitt sista ben". Socialismen måste omdefinieras, framhöll Andre Gorz.
Om det var han eller tiden som hade förändrats är svårt att reda ut. Kanske bådadera. Men André Gorz representerar en idétradition som kommer att leva vidare. Även om vi nu säger: Farväl André Gorz.