Tyskland styr mot vänster
Nyligen visade en opinionsundersökning i Die Zeit att de tyska väljarna blickat vänsterut. Från vänsterkanten pressar Die Linke och Oskar Lafontaine socialdemokraterna mycket hårt, SPD ligger också mycket illa till i opinionsundersökningarna. Och CDU och Angela Merkel har orienterat sig så mycket mot mitten man överhuvudtaget kan komma. Utrymmet för SPD tycks krympa ihop. Jürgen Rüttgers bok "Die Marktwirtshaft muss sozial bleiben. Eine Streitschrift" är ett tecken i tiden. Rüttgers är dock inte socialdemokrat eller vänsterman utan regeringschef i Nordrhein-Westfalen för konservativa CDU.
posted by Håkan A Bengtsson at 11:10 fm
4 Comments:
Håkan:
Det är mycket intressant, det som nu sker i Tyskland, eftersom det sannolikt kommer att påverka även oss i Sverige. I synnerhet som Tyskland är tio gånger större befolkningsmässigt, och influerar ett litet land som Sverige, vare sig vi gillar detta eller ej. Likheten med Sverige är ju också stor i det avseendet att både Merkel och Reinfeldt flyttat sig in i mitten, vilket torde sätta press på vänstern att profilera sig och flytta sig ytterligare vänsterut. Vad tror du?
Det som också är intressant är att "Die Linke" i mångt och mycket är ett traditionellt "gammaldags" vänsterparti, alltså exakt den typen av klassisk vänster som hånats och dödförklarats gång på gång i den svenska kulturdebatten. Se bara på kritiken mot Lars Ohly och Vänsterpartiet när de försökte lansera en tämligen blygsam ekonomisk politik av klassisk socialdemokratiskt snitt: 200 000 nya jobb i offentlig sektor. "Kommunism" och "stalinism" skreks det från borgerlighetens sida, och faktiskt också från en hel del postmodernistiska vänstermänniskor i den numera avsomnade föreningen "Vägval Vänster".
Detta ter sig idag som om detta var förhastade omdömen, och snarast fromma förhoppningar, för idag ser vi inte mycket till av de forna "förnyarna" i debatten. Kanske för att de helt enkelt hade fel, och för att den vänster de representerade hade varit alldeles för otydlig och ointressant för att utgöra ett lockande alternativ till borgerligheten och socialdemokratin?
Ljuset kommer nog från Tyskland, trots allt. Och kanske från Norge, iallafall Trondheim, där den samlade vänstern gjorde ett rekordval med över 40 % av rösterna. Inte genom att föra en utslätad och postmodernistiskt influerad identitsbaserad politik. Utan genom en radikal, klassisk vänsterpolitik, syftande till en stärkt offentlig sektor och ökade offentliga satsningar. Så vinner man val. Inte genom att alla lägger sig i mitten. Lars Ohly och hans utskällda Vänsterparti har nog framtiden för sig. Om de sköter
sina kort rätt.
Ja, det är nog lite mer komplicerat än så. Om högern erövrar mitten och vänstern tror att man vinner val på ytterkanten dömer den sig till evig opposition.
Det intressanta med Tyskland är ju att det finns en vänstermajoritet bland väljarna men att den inte är möjlig att bruka. I varje fall just nu.
Samma sak hände för övrigt i Grekland. En stark vänstermajoritet bland väljarna fördelat på tre partier. Men konservativa ny demokrati fick majoriteten av mandaten på grund av att valsystemet gynnar det största partiet.
Håkan:
Tesen att valen "vinns i mitten" är lite förlegad, menar jag ändå. Exemplet Trondheim visar att det är just genom att föra en sådan här "ytterkantspolitik" man faktiskt både vinner val och stärker sin röstandel. Alltså genom att vara TYDLIG med sin politik, vilket kräver en hel del mod. Orsakerna till SPD:s kris i Tyskland är att de inte varit ett tydligt alternativ till CDU, och samma kris ser vi även för Demokraterna i USA som uppfattas som alltför lika Republikanerna i sitt försvar för t. ex. anfallet på Irak 2003.
Det är hög tid att den breda vänstern gör upp med det negativa ideologiska arvet från Tony Blair, där "triangulering" och opportunistiskt röstfiske i mitten gjorde att partiet sålde ut sina vänsterideal och anammade högerns politik. Val kan inte längre vinnas i mitten, när alla partier redan trängs där. Val vinns genom ett tydligt budskap om förändring. Tror jag iallafall. Alternativet är annars ökat politikerförakt, eller i värsta fall att extrempartier på högerkanten som Sverigedemokraterna går framåt och exploaterar väljarkårens berättigade misstro mot politiker.
Även socialistpartiet i Holland är en framgångssaga som byggts på en radikal och tydlig vänsterpolitik. Partiet är Västeuropas starkaste vänsterparti med mellan 15 och 20 % av rösterna bakom sig. Denna framgång har byggt på en tydlig och lokalt förankrad oppositionspolitik, med udden riktad mot de nylilberala avregleringarna som kommit att omfatta även de alltmer mittenorienterade socialdemokraterna.
I Tyskland, Norge särskilt Trondheim och Holland ser vi nog vänsterns framgångskoncept; tydlighet och radikalism. Det kräver ett självförtroende som saknas i Sverige hos vänstern här, ett visst mått av tjurskallighet och en förmåga att stå emot borgerliga mediadrev. Anser man att en utbyggd offentlig sektor och 200 000 nya jobb behövs - så ska man driva frågan. Man ska inte ge upp bra krav bara därför att DN och borgerligheten och socialdemokraternas högerfalang avvisar fullt rimliga krav som vansinniga eller som ett uttryck för "kommunism". Innehållet i politiken är viktigare än vikten av att bli accepterad av borgerlighetens debattörer.
Nja, jag skrev inte att val vinns i mitten, ett påstående du bygger din kommentar på. Snarare ligger nyckeln i att lyckas bygga breda allianser och forma en majoritet, om du så vill med radikal vänster och delar av det politiska mittfältet och medelklassen. Den politiska matematiken är i grunden enkel: två står den tredje. Sedan måste man också kunna leverera förändring och inte bara förvalta en borgerlig hegemoni. Detta står inte i motsättning till varandra, är i själva verket varandras förutsättningar. Framväxten av den svenska modellen var inte resultatet av plakatpolitik, utan av konsekvens parad med pragmatism.
Skicka en kommentar
<< Home