Fotbollsbojkott

Jag läser i Stockholm City att Dan Hallemar, ett riktigt Hammarbyfan, har fått nog. Hammarby ligger illa till i Allsvenskan. Det har varit kaos i samband med flera matcher. Efter att hans son hamnat mitt i ett av de senaste upploppen har han bestämt sig för att bojokotta Hammarbys matcher. Jag förstår honom. För något år sedan bestämde jag mig för att inte besöka Råsunda på ett tag.
Och i krönikan pekar Hallemar på ett större problem. Det handlar om att vara medskyldig och passivt eller aktivt understödja huliganismen. Frilandsjournaliten Magnus Hagström har på bloggen "tre hörnor straff" skrivit:
"Det de (våldsverkarna) behöver är ett läge när även vi andra, som inte är våldsromantiker, också kännser missnöje och vanmakt över matchutvecklingen och visar det. Vid dessa tillfällen bidrar vi till att skapa den dynamik som krävs för att utlösa upploppssituationer."
Precis så är det. Där finns det ofta ursulsa ledarskapet i klubbarna. Där finns tränarna som skriker, gormar och gestikulerar vid sidan om planen. Och spelare understödjer supporterkulturen på olika sätt. Som att applådera klackarna även när de stoppat matcher. Som att sätta på sig en tröja där det står "Hata Göteborg". Eller de som klappar med och på olika sätt understödjer när publiken hånar enskilda spelare. Och när vi stillastigande sitter och åser verbalt och fysiskt våld.
Det är då man fungerar på att stanna hemma. För att inte vara medskyldig och delaktig i förfallet. Jag förstår Dan Hallemar fuller väl. Och jag vet att många har funderar på att göra samma sak.