Mordet på den politiska TV-teatern

Varför kan ingen göra intressant svensk TV-teater om politik. I Storbritannien finns en tradition av underbara TV-produktioner där politik gestaltas på ett intressant, kritiskt och komiskt sätt. Tänk bara på "Yes minister". Den svenska efterapningen på sin tid var inte ens en kopia på orginalet. För att inte tala om "The thick of it", som skildrade politik i blairismens spindoctorepok. Oerhört bra. På pricken, fast uppskruvat men ändå så träffande. Kanske borde SVTs dramaavdelning göra ett studiebesök på BBC i London. Jag vet inte. Men efter att ha sett första avsnittet av "Kungamordet" är det inte mycket mer att säga. "Kronprinsessan" och "Kungamordet" må vara bra böcker med som TV-teater är det inte lyckat.
Dialogen är bara alltför grovhuggen och odynamisk. Researchen är så dålig att till och med ett citat av Hjalmar Branting blir fel. Och personteckningarna så enkla att en psykopat gestaltad av Reine Brynolfsson bara har ett förhållningssätt, ett ansiktsuttryck och ett tonfall - och reduseras till den elake killen i serien från bildruta ett. Alla som vet lite om människor inser ju att psykopater i själva verket är mer komplexa och växlar mellan charm och arrogans.
Eller beror det på att svenska skådespelare lär sig agera på ett sätt som är så långt från politikens och verklighetens värld? Jaja, det finns många bra skådespelarinsatser i denna TV-serie, men de har inte med politiken utan mer med allmänmänskliga situationer att göra. Eller beror allt detta på att den svenska politiken är så ointressant? Tror inte det.